Fogel & Partners Quarterly: För länge sedan i en galax långt, långt borta…

Det känns nästan så, eller hur? Tiden då den svenska finansmarknaden senast blomstrade och gick igenom en bördig period av stark tillväxt och hög aktivitet: börsintroduktioner, företagsöverlåtelser, spektakulära affärer, uppköp i miljardklassen… Det var under den senare delen av 2000–talet, när högkonjunkturen gradvis följdes upp av en mindre hoppfull känsla i marknaden och olycksbådande rapporter om en kommande krasch, en krasch som verkligen anlände till oss när Lehman Brothers lade sig på rygg hösten 2008 och hela den globala finanssektorn mer eller mindre gjorde abrupt halt. Ett dystert och bistert imperie tog över, även i Sverige (trots att den svenska banksektorn var någorlunda bättre förberedd i jämförelse med sina utländska kollegor, mycket tack vare lärdomarna från 1990 och de efterföljande åren). Enligt en omfattande studie nyligen genomförd av Fogel & Partners med ett 30-tal framträdande investmentbankirer, väntar man fortfarande på Jedins återkomst.

Förbi Lehman Brothers-traumat?
Fem långa år efter kraschen 2008 lider affärerna i allmänhet och finanssektorn i synnerhet – från investmentbanker till rådgivare, från noteringshungriga private equity – hus till lika ivriga börsrepresentanter – av en mer eller mindre svårartad “Lehman-flunsa”. Men kanske börjar patienten äntligen bli frisk. Inte tillräckligt frisk för att börja arbeta på heltid märk väl, men åtminstone inte sängliggande.

Vi frågade ett representativt tvärsnitt av den svenska finansmarknaden vad de har för känsla för aktivitetsnivån i branschen; transaktionsflödet; intresset av att ännu en gång försöka sälja bolag till den en gång så mottagliga marknaden; finansieringstrenderna (skuld kontra eget kapital), etc. Vi har också bett dem ta fram sina kristallkulor för att sia i vad som kommer att hända under nästa år.

Det som tydligt går att utläsa från deras svar är att hela marknaden fortfarande befinner sig i ett vänteläge, att den är ostadig och vacklande, eftersom folk är rädda för ännu mer bankproblem eller ytterligare en politisk kris. Många förbereder sig inför en förbättring, men klimatet är fortfarande mindre gästvänligt än vad man tidigare trott. Det verkar som om många analytiker och experter talar om en mer permanent positiv förändring, men mycket få – om ens några – har faktiskt sett någon. Lite som Loch Ness-monstret…

Men den största skillnaden från det tidigare dödläget är att de flesta aktörerna på marknaden som sagt förbereder sig för bättre tider. Bankirerna önskar dra igång lukrativa transaktioner och noteringar och private equity – husen önskar förnya sina portföljer och samtidigt kasta ut gamla och tråkiga innehav. Storbolagen hoppas kunna fortsätta sin konsolidering genom att köpa upp mindre konkurrenter och addera kompletterande verksamheter och samtidigt avyttra tillgångar utanför sin kärnverksamhet; och börsen, ja, den vill helt enkelt att folk ska veta att den fortfarande existerar någonstans där långt borta, ett par kilometer från det finansiella distriktet inne i stan, intill färjorna där turisterna hoppar på färjan till Finland och Baltikum. Och nej, en IPO står inte för “Investigation Permanently Ongoing”.

Ja, aktivitetsnivån har ökat. Lite, men bara lite. Men åtminstone i rätt riktning. Många tror på en ökning av M&A-aktiviteten nästa år, men med en stor skillnad: de kommer inte ha samma skepnad som sina historiska föregångare; de kommer att vara smalare, använda mindre snäva tidsramar, och kanske vara mer finansiellt sundare i kropp och själ.

Redan nu ser vi en förändring av arbetsmetoder. En potentiell affär genomförs idag genom en bilateral diskussion mellan två parter snarare än genom en bred och ofta dyr auktionsprocess som tidigare. Och det är köparen som håller i taktpinnen. Det är köparen som pressar säljaren. Gårdagens prisnivåer är inte tillbaka, och kostnadsmedvetna spekulanter vill inte gärna lägga slantarna på en dyr due diligence om de inte med säkerhet vet att de kommer att få objektet i slutändan. I synnerhet inte private equity – husen. Idag är det storbolagen som dominerar området; drivna av kapitalstarka balansräkningar och stort självförtroende hos ledningarna efter år av strategiska hemläxor. En hel rad av gränsöverskridande förvärv har gjorts under de senaste månaderna, där Microsoft-Nokia affären givetvis står i centrum.

Även några av de svenska storbolagen har återigen rotat fram sina gamla checkhäften, inklusive Atlas Copcos bud på 10 miljarder på brittiska Edwards Group, SCAs bud på 9 miljarder för Hong Kong-baserade Vinda och SKFs bud på 8 miljarder för USA-baserade Kaydon. Enligt vår undersökning är gränsöverskridande förvärv här för att stanna. Dessutom verkar det inte som om finansieringen är ett problem i sig. Det gäller snarare att hitta den optimala skräddarsydda finansiella lösningen; obligationer, aktier, preferensaktier,
hybridinstrument …

Processer tar i allmänhet också längre tid. Helt enkelt därför att säljare och köpare har svårighet att komma överens om vad som är ett rimligt pris. Säljaren riskerar att exponera sina objekt under en allt längre period och därigenom ofrivilligt göra dem till ”skadat gods” och därmed svårare att sälja. Därför växer listan med osålda bolag –  och de blir äldre. Många timmars arbete runt Stureplan spenderas fortfarande på processer som verkar dödsdömda från dag ett.

Noteringsporten på väg att öppnas?
Så vad händer då med börsintroduktionerna? Tja, att notera portföljbolag eller dela ut icke-kärnverksamheter är i Sverige nu nästan lika föråldrat som Ericssons mobiltelefoner. Bortsett från någon udda överföring från en lista till en annan och några få börsintroduktioner på Small Cap-listan, har det inte varit en riktigt stor börsintroduktion sedan Rezidor noterades 2006. Vissa av våra paneldeltagare har en väldigt dyster syn på klimatet för börsintroduktioner i Stockholm. Mindre än ett tiotal börsintroduktioner är en rättvis genomsnittlig uppskattning för 2014. Somliga tror på så få som en handfull. Det finns många skäl till att inte välja en börsintroduktion. Noteringsspåret har ofta setts som det minst attraktiva sättet för private equity att gå ur portföljbolag. Vissa använder ”dual tracks” för att hitta lämpliga köpare, men sorgligt nog är att sälja till industriella köpare, eller att helt enkelt skicka vidare portföljbolaget till andra fonder, mer lönsamt ur ett värderingsperspektiv.

Skillnaden i värdering mellan privata och publika bolag är definitivt en bidragande orsak till dagens låga noteringsnivå. Många klagar också på att regelverken för noterade bolag blir allt svårare att följa. VD:ar styr hellre privatägda bolag där de kan fokusera sin dyrbara tid på att driva företaget affärsmässigt utan att behöva trakasseras i media om diverse kompensationspaket. Varför bry sig, egentligen?

Vad vi nu behöver är några riktigt intressanta börsnoteringar som kan öka intresset hos både institutionerna och småaktieägarna. En önskelista för NASDAQ OMX Stockholm skulle exempelvis kunna innefatta ett bolag som Klarna. Med rätt värdering (läs: en betydande rabatt, följt av en ökning av priset på eftermarknaden), skulle en sådan notering kunna öppna upp portarna till börsen igen.

Med en allmän känsla som säger att saker och ting sakta börjar röra sig, visserligen på ett något trevande sätt, behövs alla man på däck i god tid för att skapa en process som – oavsett om det är en M&A, en börsintroduktion eller någon annan typ av transaktion – fungerar, och fungerar väl.
Historiskt sett ansluter kommunikationsrådgivaren sent i processen, vanligtvis nära det faktiska offentliggörandet. För nära, kan man tycka. Den här gången är en sund och snabb kommunikationsrådgivning i ett tidigt skede än mer avgörande för att ha tillräckligt med tid för att övertyga alla tvivlare där ute.

Så till alla finansiella sponsorer, rådgivare, banker och andra intressenter där ute: med svaren från vår illustra panel i åtanke, kanske vi har anledning att tro att framtiden kommer att se ljus ut igen. Kanske inte tillräckligt ljus för att använda solglasögon, men möjligen är de mörkaste dagarna äntligen över. Låt oss planera för det. Och vänta på Jedins återkomst.

Må kraften vara med dig.