F&P Quarterly: Politisk stabilitet eller fortsatt oro?

Den röd-gröna regeringen har presenterat sin vårbudget – en något bantad version av den som riksdagen röstade ner i höstas. Jan Edshage och Sandra Strandberg – Fogel & Partners senaste tillskott inom området Public Affairs – har reflekterat kort kring vårbudgetens riktlinjer och effekter.

Jan Edshage:
Normalt har regeringens vårbudget en tendens att vara ganska innehållslös och nöja sig med prognoser för den ekonomiska utvecklingen, ett och annat förslag samt möjligen förhandsaviseringar om höstbudgeten. I år har decemberöverenskommelsen – DÖ – skapat en helt ny situation, med en ovanligt stor vårbudget med många förslag som regeringen avser att genomföra vid halvårsskiftet.

Förslagen handlar främst om att kraftigt höja skatter på det som normalt sett anses generera arbetstillfällen, vilket minskar incitamenten att arbeta. Kortfattat innebär budgeten en omsvängning till en politik som skapar jobb – istället för att det är företagande och företagen som gör det.

Vad betyder förslagen för Sveriges finanser?
Man skulle kunna kalla dem för en tydlig omläggning av den politiska riktningen men knappast av den ekonomiska politiken. För att lägga om den ekonomiska politiken hade frågor som skattepolitik, välfärdens organisation och framförallt dess finansiering behövts hanteras. Nu gör man inte det – och det innebär att de föreslagna reformerna finansieras och den finanspolitiska inriktningen blir oförändrad och neutral.

Vad innebär en neutral finanspolitik?
Med Sveriges höga arbetslöshet och låga inflation hade det funnits plats för en mer expansiv politik. Riksbankens unika åtgärder, inte minst den negativa styrräntan, indikerar dock att finanspolitiken kan komma att ta en större plats i framtida stabiliseringspolitiken. Tillsammans med en låg statsskuld och den låga räntan (för staten) ökar det finanspolitiska utrymmet.

Då hade kraftigare infrastruktur- och bostadssatsningar kunnat vara ett föremål för reformer, ett område som skulle ge potential för en konjunkturell återhämtning och samtidigt svarat mot ett verkligt strukturellt behov. För internationella investerare och ratinginstitut hade den typen av åtgärder visat på en ansvarsfull politik som inte uteslutande baseras på inhemskt politiskt manövrerande.

Dock skall vi konstatera att regeringen presenterade en satsning som handlar om att bygga 250 000 nya bostäder, vilket kommer att ha en positiv effekt, både för aktörer som är verksamma inom fastighetsbranschen såväl som för leverantörer och byggarbetare. Det är ett positivt förslag men det krävs fler åtgärder för att man skall kunna tala om en expansiv politik.

Sandra Strandberg fortsätter:
Finns det något positivt med regeringens budget?
Budgeten som omfattas av DÖ innehåller inget okänt. Förslagen kommer alltså att få riksdagens stöd. Därmed har DÖ överlevt den första tröskeln och klarat sitt första rejäla test.

Men den sätter även Allianspartierna i viss knipa – de har ett tungt jobb framför sig att övertyga sina väljare om att man fortsatt kan driva oppositionspolitik.

Jan Edshage avslutar:
Vad innebär budgeten konkret?
Den är en kompott av en lite knepig jobbpolitik, inte minst för ungdomar, med fördubblad arbetsgivaravgift. Detta parallellt med att man inför de så kallade ”traineejobben”. Den höjda arbetsgivaravgiften drabbar många mindre företag hårt vilket även neddragningarna i rot- och rut-avdrag och höjningen av bensinskatt gör.

Det går inte att påstå att den så kallade näringspolitiska satsningen i budgeten (runt 100 miljoner) kompenserar för de miljarder skattehöjningarna innebär. Totalt sett är detta början på en tydlig vänstersväng i svensk ekonomisk politik.

_s_Jan-Edhage_Fogelpartners_2015-04-16_015_2048px_sRGB kopiaJan Esdhage, Senior Advisor

_s_Sandra-Strandberg_Fogelpartners_2015-03-13_003_20cropped48px_sRGBSandra Strandberg, Konsult