Nya regler för aktieanalys och Corporate Access – hot eller möjlighet?

Vem minns inte det ljuva 80-talet, då världen var lite mindre och enklare? Det var då vi delade musik genom att kopiera kompisens vinylplattor på kassettband. Det var då aktier mäklades genom att skrika ut köp- och säljorder på börsgolvet.

Sedan datoriserades världen och vi blev mer globala. Vi gick igenom en digitalisering som i förlängningen innebar att information började flöda fritt – köpare och säljare hade helt plötsligt tillgång till fler alternativ. Vi fick elektronisk handel för aktier och Spotify revolutionerade vår konsumtion av musik.

Ett antal finanskriser senare befinner sig bankernas mäklare och institutionernas aktieförvaltare i en allt mer komplex värld av ständigt teknologiutveckling, ökad reglering, konstant prispress och i behov av nya affärsmodeller.

Under de senaste fem åren har bankernas kommissionsintäkter sjunkit med 25 procent i USA och med hela 35 procent i Europa enligt Greenwich Associates. Samtidigt har de globala budgetarna för aktieanalys skurits ned med närmare 45 procent enligt Frost Consulting och antalet aktieanalytiker halverats. Om tre år förväntas de ha sjunkit med ytterligare 25 procent.

Otäckt, eller hur?

Men det slutar inte här. Om drygt ett och ett halvt år, den 3 januari 2017, träder MiFID II i kraft. Därmed blir världen än mer komplicerad för banker och aktieförvaltare.

Och indirekt för börsbolagen.

En förändring i MiFID II direktivet, som nu livligt debatteras runt om i Europa, handlar i grund och botten om att överge den traditionella, något grumliga modellen där förvaltare indirekt betalar för bankers fulla mäklartjänster via handlarkommissioner.

Istället vill man gå mot en modell där aktieanalys, köp- och försäljning av aktier samt relaterade tjänster som möten med analytiker och bolag (“Corporate Access”) blir tydligt separerade och prissatta som de separata tjänster de egentligen är.

Genom att spjälka upp bankers tjänster hoppas man kunna minska förvaltningskostnaderna, öka tillgängligheten och kvaliteten på analys och – inte minst – undanröja potentiella målkonflikter. Ett exempel skulle kunna vara när en stor amerikansk hedgefond, som går ut och in i en aktie eller till och med kortar den, är en bra kund till banken men kanske inte alltid bästa ägare till bolaget.

De föreslagna förändringarna kommer att få intressanta konsekvenser för fondförvaltare, banker och för börsbolagen själva och deras agerande.

För fondförvaltare innebär det konkret att de begränsas i användningen av fondsparares pengar och att fondbolag i högre grad själva får bära kostnaden för analys och kringtjänster som Corporate Access.

Undersökningar i England visar att fondbolagens förvaltningsresultat påverkas i sådan grad att många kan komma att välja att skära i sina kostnader för analys och Corporate Access vilket lär få negativa konsekvenser, inte minst för lägre rankade analytiker och firmor, men också för bevakningen av och intresset för många av de mindre och medelstora börsbolagen.

För banker och oberoende analyshus innebär det konkret att man måste börja tänka igenom sin produkt och sina kostnader och tydligare segmentera och prissätta analystjänster i en allt mer konkurrensutsatt värld, vilket inte är en helt trivial fråga. För var ligger egentligen värdet?

Att vara topprankad analytiker som levererar unik insikt kommer fortfarande att ha ett reellt och stort värde. Att vara en i mängden som följer aktien kommer inte ha det. Att som kund bli uppringd först med en färsk analys är mer värdefullt än att vara den tionde på listan.

De flesta banker kommer inte heller ha råd att täcka allt för alla. Istället för som idag, där en senior analytiker täcker 10-12 bolag, kommer hen möjligtvis att täcka hälften. För att banker skall kunna ta bra betalt för kvalitativ analys kommer det att krävas djupare insikt och kanske även mer kundanpassning.

För börsbolagen är minskad analytikertäckning redan en realitet.

En vanlig dag på NASDAQ OMX i Stockholm står sju procent av bolagen för över 80 procent av börsomsättningen. Övriga bolag har en så liten börsomsättning att många inte ens är lönsamma för bankerna att täcka med analys. För att en nordisk bank skall ta upp analystäckning av ett börsbolag krävs idag ett börsvärde på runt tre miljarder. Den minskade täckningen är inte bara ett svenskt fenomen. Globalt har antalet analytiker per bolag halverats från fyra till två de sista tio åren enligt Frost Consulting. Dessutom har de blivit mer av generalister. Mellan 35-40 procent av alla listade bolag i världen saknar helt analystäckning.

De föreslagna förändringarna i MiFID II riskerar att ytterligare öka polariseringen mellan välanalyserade och icke analyserade bolag, då banker tvingas fortsätta prioritera analys för att profilera sina analytiker och kundanpassa sin produkt.

För börsbolagen är, vid sidan av analystäckning, Corporate Access – processen att föreslå rätt typ av investerare för bolaget, att sätta dem i kontakt med varandra och sedan följa upp och utvärdera mötet – en viktig del av bankernas mäklartjänst.

Av tradition har banker erbjudit Corporate Access utan att ta betalt av bolagen. Istället har kostnaderna täcks via handlarkommissionerna. I och med MiFID II kommer den möjligheten att upphöra. För viktiga bolag med stort institutionellt intresse och/eller med viktiga kringaffärer, kommer Corporate Access alltid att vara en service bankerna är villig att ställa upp med. För andra, kanske inte.

Frågan är då vem som kommer att göra det.

Bankerna kommer förmodligen att se sig om efter möjligheter att lägga ut Corporate Access för icke prioriterade kunder på andra partners, lösa det med hjälp av nya oberoende teknikplattformar som effektiviserar arbetet som Instinets Meet the Street och nystartade Ingage, eller helt enkelt överlåta arbetet till oberoende aktörer som NASDAQ OMX, Remium, Redeye och Financial Hearings eller på bolagen själva och mer eller mindre tvinga dem bygga ut sina IR-avdelningar alternativt få dem att köpa tjänsterna på stan av IR- eller Corporate Access-rådgivare.

Svenska banker, förvaltare och börsbolag kommer oundvikligen och att i grunden påverkas av den nya regleringen. Lagen träder i kraft redan om knappt ett och ett halvt år – det finns en hel del att göra och tiden är kort.